Sanjaya kvad:

Madhus Bane talade så, till den sörjande Arjuna,

som var fylld av medlidande, med ögon fulla av tårar. 1 .

Krishna kvad:

Hur har nu denna illusion, kunnat bemäktiga sig dig,

den passar inte en ädling, leder ej till gott enbart ont? 2 .

Låt inte fegheten vinna, detta passar alls inte dig,

Kuntis son, släpp denna svaghet, Fiendens Gissel, upp till kamp! 3 .

Kommentar:

Under mer än 25 år har de fem bröderna (pandavas), varav Arjuna var är tredje, har Indra som far, och är mkt god vän med Krishna, - undvikit direkt konfrontation med sina ondskefulla kusiner (kauravas), men nu är krigsutbrottet omedelbart förestående. Det är kvällen före kriget och Krishna som är körsven åt sin kusin, har kört ut vagnen mitt mellan de båda härarna för att Arjuna ska få beskåda den mångdubbelt större fiendehären som också består av hans kusiner och lärare.

Han vill inte kriga, utan lägger ner sin båge (Gandiva), - gråtande.

Här börjar Krishnas undervisning som avlyssnas av den vise Sanjaya som i sin tur vidarebefordrar samtalet och alla händelser till den blinde kungen Dhritarashtra, pappan till Kauravas. Sanjaya blev genom nåd begåvad med klarsyn eller clairvoyance för att kunna beskriva krigets förlopp varje dag för den blinde kungen.

Hela detta jättelika epos, världens största och längsta berättelse, om vad som hände förr (itihasa), påbörjas många många år innan själva krigsutbrottet och det arton dagar långa kriget. Bhagavad Gita ingår alltså i detta ofantliga epos med sina arton kapitel eller 700 strofer, medan hela verket omfattar ca 100.000 strofer och kallas Mahabharata. Detta epos kallas för den femte veda, har samma budskap som vedas, är en del av vedas och lika auktoritativt som vedas.

Varenda strof är givetvis uttryckt på poetisk sanskrit. Vår svenska översättning söker följa de versmått, huvudsakligen anusthubh, som finns i originalet.

Kapitel ett handlar i stort sett enbart om vilka personer och deras armeer, som deltar i kriget och när Arjuna ser sin egen här och motståndarnas grips han av stor förtvivlan och lägger ner sin berömda båge på sätet i stridsvagnen som Krishna lovat köra mot att han själv på intet annat sätt ska delta i kriget. Ärkefienden Duryodhana hade valt Krishnas här, hellre än att ha honom som körsven.

Arjuna kvad:

Hur kan jag kriga mot Bhishma, och Drona, Du Madhus Bane,

avlossa vapen mot dessa, mina vördade lärare? 4 .

Att inte döda högt ärade gurus, att livnära sig endast på tiggeri,

är bättre än att njuta deras saker, besudlade av blod i denna världen! 5 .

Jag kan inte förstå vad som är bättre, - ifall vi dräper Dhritarashtras söner,

eller om de skulle råka döda oss, - oavsett vilket synes mig bedrövligt. 6 .

Nu är jag totalt förvirrad och modlös, och ber dig verkligen om bästa rådet,

säg mig vad som är bästa vägen för mig, - snälla, jag är Din nedfallne lärjunge. 7 .

Ej heller ser jag nåt som skingrar min sorg, vilken utarmar alla mina sinnen,

även om vi ska vinna världens seger, och herravälde över himlavärlden. 8 .

Kommentar:

5-8 är komponerade i versmåttet 'Tors Hammare' eller Åskviggen (Indravajra). Detta versmått innehåller elva stavelser per versrad och har en liten paus efter sjätte stavelsen.

Den svenska översättningen följer också detta versmått och bör reciteras med en liten paus mellan sjätte och sjunde stavelsen, även om pausen delar ett ord, som t.ex.: 'även om vi ska vin-na världens seger'.

Sanjaya kvad:

Så talat till Hrishikesha, av den tappre Gudakesha,

därefter förklarade han, Govinda, jag krigar inte! 9 .

Kommentar:

'Hrishika Isha' betyder Sinnenas Herre, är ett namn på Krishna, bl.a. med betydelsen att han kan se åt alla håll, höra med känseln, känna med hörseln, osv. Arjuna var vid denna tid välkänd som den främste bland bågskyttar. Han sköt lika bra med bägge händerna och kunde skjuta med exakt precision även i mörker. Han hade också förvärvat många sk himmelska vapen, bl.a av sin far Indra. Visserligen talar man legendariskt om stridsklubbor, pilbågar och andra antika vapen, fotfolk, hästar och elefanter, liksom t.ex stridsvagnar dragna av fyrspann, - men magin i detta storkrig liknar mest ett modernt atomkrig med hundratusentals dödade soldater varje dag. Gudakesha är ett namn på Arjuna och betyder ungefär 'Sömnens Herre', - en antydan om Arjunas enastående egenskaper.

Oh, Bharata, till honom talte, Hrishikesha i vagnen mellan härarna,

och småleende dessa ord, till Arjuna den sorgtyngde. 10 .

Kommentar:

Bharata är den blinde kungen, Dhritarashtra, vars 100 söner är med i kriget och huvudmän på fiendesidan.

Shri Bhagavan Krishna kvad:

Sörjer sånt som ej ska sörjas, och du talar som de vise,

för de döda och ej döda, - en vis sörjer varken eller! 11 .

Kommentar:

Krishna och Arjuna genomför hela samtalet, hela Bhagavad Gita som en undervisning i vedisk filosofi och de tre största yoga-formerna karma- (handling), jnana- (kunskap) och bhaktiyoga (den tjänande gudskärlekens yoga). Krishna påstår här inledningsvis att Arjuna sörjer sådant som inte ska sörjas, dvs människokroppar. Och vidare att Arjuna talar ett slags visdomsspråk för döda och levande människor som den verkligt vise inte sörjer.

Ej är det så att jag ej fanns, ej heller att du inte fanns,

eller alla dessa kungar, och att vi ej ska finnas mer. 12 .

Som kroppsbäraren i kroppen, går från barn-, ung- och ålderdom,

så erhåller hen en ny kropp, en vis förvirras ej härav. 13 .

Kommentar:

Med stroferna 11-13 presenterar Krishna den eviga aspekten hos det innersta varat i allt levande, och därmed också reinkarnationsprincipen. Alla levande varelser har denna eviga urgnista av verkligt varande, som är mer eller mindre medveten om sig själv, pga glömskan om sin sanna natur. Detta förklarar Krishna i nästföljande fem strofer.

Beröring med materia, Kuntis Son, ger kyla hetta,

lycka smärta kommer och går, - uthärda detta Arjuna. 14 .

Kommentar:

Kunti är de fem brödernas mamma och faster till Krishna. Han nämner ett par av motsatsparen och menar att alla sinnesintryck, njutbara eller smärtsamma, kommer av sinnesorganens kontakt med olika ting, händelser och fenomen i omvärlden.

Dessa upplevelser är av gunas, sekundära och tillfälliga, och kommer och går, menar Krishna.

Den vise ser med samma blick, på väl och ve och blir ej störd,

oh Du ädelmodige man, hen är klar för evigheten. 15 .

Det eviga: ej overkligt, det som sant är förstöres ej,

dessa båda har erfarits, av de som sett verkligheten. 16 .

Kommentar:

Den eviga verkligheten har ingen karaktär av overklighet och förgängelse, den är hållbar och värd att investera sig själv i, menar Krishna. I grund och botten betyder tattva Gud själv i betydelsen av den enastående Gudspersonligheten. (Om detta handlar bl.a Tattva Sandarbha och övriga fem Sandarbhas som hör till S'rila Jiva Gosvamis främsta verk. Detta helgon såg verkligen Gud i gestalt av Krishna Caitanya. Då var Jiva i tioårsåldern och redan en framstående lärd i sanskrit och de vediska urkunderna. Ingen vet med säkerhet när Mahabharata-kriget inträffade, eller ens om det inträffade. Däremot vet man att Caitanya Mahaprabhu uppenbarade sig under 1500-talet, då också den unge Jiva såg Honom. Jiva skrev en hel bok om begreppet tattva, ett begrepp som här Krishna själv nämner, ca 4500 år tidigare.)

Vet ock att detta hållbart är, detta som allt genomtränger,

att ingen kan förstöra det, detta evigt oförstörda. 17 .

Hos allt levande detsamma, oförstörbart och omätligt,

alla dessa kroppar förstörs, därför oh Bharata, kämpa! 18 .

Var och en som tror sig dräpa, liksom den som tror sig dräpas,

okunniga är båda två, - detta dräper inte dör ej. 19 .

Inte någonsin blir detta fött och dör, har ej varit eller åter komma skall,

ofött evigt hållbart detta urvara, dör inte oavsett när kroppen förstörs. 20 .

Vet att evigt oförstörbart, detsamma ofött och hållbart,

hur kan en person, Arjuna, dräpa någon orsaka död? 21 .

Kommentar:

Krishna nämner intressant nog inte själen, anden, juvelen eller något definierbart begrepp för det eviga, oförgängliga, hållbara osv, utan enbart detta (idam, enam, ayam) eller denna.

I nästa strof använder han dock begreppet dehin (m.) som är en synonym till atman (m.) som vi brukar kalla själen, anden, kristallen, urvara, hjärtat osv.

Krishna menar förstås att det bara är kroppen som dödas så därför frågar han Arjuna hur en person som vet om det oförstörbara hos allt levande, kan döda eller förorsaka dödande.

Krishna har som Gud själv redan bestämt sig för att genomföra detta krig i syfte att utrota krigarkasten (kshatriyas, - militärer, kungar, politiker) från Jorden som så många gånger tidigare i olika tidsåldrar. Som vän, kusin, körsven m.fl roller som människa, nämner han inte detta, utan har tidigare under flera år ansträngt sig mycket för att avvärja konflikten mellan de bägge kusinsläktena, de fem pandavas contra de hundra kauravas. Denna paradox visar att Krishna är mer än Gud, - han är också människa om än med extrema egenskaper. Endast ett fåtal personer hade full tillit till Krishna som Gud själv, bl.a de fem bröderna. Krishna var också kusin till både pandavas och kauravas och deltog i kriget på pandavas sida, dock med löftet att själv inte använda vapen. Vi ser idag att kshatriyas,dvs krigare och politiker som vanligt i alla tider, ställer till krig och elände på jorden.

Som en mänska byter ut nötta kläder, och tar på sig nya på liknande sätt,

förkastar anden förbrukade kroppar, för att allt framgent acceptera nya. 22 .

Vapen kan ej förgöra den, elden kan inte bränna den,

vatten kan inte dränka den, vinden kan den ej uttorka. 23 .

Den är odelbar obrännbar, och går inte att uttorka,

den är evinnerligen med, förblir likaväl helt stillsam,

orörlig oföränderlig, allestädes närvarande,

osynlig och obegriplig, som sådan inga skäl för sorg. 24-25 .

Starkarmade om än du tror, att just densamma ständigt föds,

eller alltid kommer att dö, så finns inget skäl att sörja,

för den som föds är döden viss, liksom även vice versa,

så för det oundvikliga, Arjuna, skall du ej sörja. 26-27 .

Före födseln synes ingen, blott mellan födelse och död,

för att som död åter döljas, varför då sörja densamma? 28 .

Några ser densamma som förvånansvärd,

andra talar om den som förvånansvärd,

andra hör talas om den med förvåning,

om än hört om densamma förstår man ej. 29 .

Anden finns i allas kroppar, helt oslagbar oh Bharata,

vad gäller alla varelser, ska du ej behöva sörja. 30 .

Du ska inte heller frukta, med tanke på din krigarplikt,

ty ej finns det nåt bättre än, kamp för rätten för en soldat. 31 .

Tursamma krigare Partha, får delta i ett sådant krig,

som enbart handlar om försvar, och en öppen väg till himlen. 32 .

Kommentar:

Svadharma elller ens medfödda plikt är av två slag, relativ och absolut, i enlighet med andens tillstånd av antingen materiell bindning eller befrielse. I det befriade tillståndet är andens naturliga funktion renodlat tjänande av den Enastående Herren, medan i det betingade tillståndet så har en persons plikter materiella drag. Den betingade anden tar på sig åtskilliga födelser via de 8,4 miljoner olika livsformer som finns i kosmos, och i enlighet med vederbörandes handlingar (karma), tills han eller hon tack vare nåd uppnår en mänsklig kropp. Enligt vederbörandes natur antar hen en ställning och föreskrivna plikter i ett andligt orienterat system. Plikten kan här vara täckt av viss materialism ungefär som en eld täckt av rök, likväl betraktas som eld.

Men om du vägrar detta krig, som ju om rättvisa handlar,

du lämnar din ära och plikt, och olycka skall söka dig. 33 .

Folk ska tala nedlåtande, om dig i alla tider och,

dåligt rykte är värre än, själva döden för en hjälte. 34 .

De stora kämparna kommer, av feghet anse du avstått,

de som förr dig högt har hållit, ska dig nu helt förlöjliga. 35 .

Dina fiender ska tala, om dig med ovärdiga ord,

klandra dina kvaliteter, finns det något smärtsammare? 36 .

Om du dödas når du himlen, seger ger dig Jordens njutning,

så Arjuna stå upp för kamp, om framgång helt fast förvissad. 37 .

Lycka olycka samma blick, vinst förlust seger nederlag,

sådan deltar du i kriget, och inget ont ska drabba dig. 38 .

Kommentar: Arjuna var berömd både på Jorden och i himlavärldarna för sin extremt framstående krigarkonst, sin charm, sin skönhet och sitt höviska sätt. Redan som ung blev han mästaren Dronas (han som nu var på fiendesidan) favoritlärjunge. Drona undervisade och tränade både pandavas och kauravas under flera år vid hovet i Hastinapura. Den blinde kungens äldste son, Duryodhana, var också mycket skicklig i krigskonsterna men fick se sig slagen av både Bhima och Arjuna. Duryodhana intrigerade på olika sätt mot de fem pandavas (Yudhisthira, Bhima, Arjuna, Nakula och Sahadeva), försökte bl.a bränna dem i det sk vaxpalatset, fick dem landsförvista under tretton år genom falskspel, övertog deras del av Kururiket och vägrade återlämna så mycket som en tumsbredd av pandavas land.

Stor mobilisering pågick under några år och när kriget nu stod för dörren var kauravas här nästan dubbelt så stor som pandavas. På kauravas sida deltog bl.a den store Bhishma, som var en av de åtta sk vasus och hade därmed gåvan att själv välja när han ville dö. Han var också i praktiken oövervinnerlig som krigare och stod som generalissimo på kauravas sida, - alltså general och härförare. I hjärtat var han dock på pandavas sida, även om han skulle kriga helhjärtat mot dem. En annan av de stora krigarna på kauravasidan var Kripa, vars son Ashvathama skulle begå fruktansvärda mord på Draupadis fem barn i slutet av kriget. Hon var alltså gift med de fem pandavas och hade ett barn med var och en av dem. Kripa var också en av de båda kusinsläktenas lärare.

Krishnas faster Kunti var gift med den store Pandu (den Bleke) och mor till Yudhisthira, Bhima och Arjuna vars fäder var halvgudar (Dharma-Rätten, Vayu - Vinden resp Indra - Paradisvärldarnas kung). Pandu kunde inte få barn enl en förbannelse, medan Kunti sedan barndomen begåvats med ett mantra med vars hjälp hon kunde åkalla vilken halvgud som helst och bli med barn med honom.

Pandus andra hustru Madri erhöll mantrat från Kunti och födde tvillingarna Nakula och Sahadeva med de himmelska tvillingarna, läkarna Ashvinis.