_________________________________________________________________________________

________________________________________________________________________________

Denna bok ämnar att etablera ett bredare perspektiv och förståelse för Advaita Acarya, denna storartade Gudspersonlighet som var ansvarig för den Vaishnava renässans i Kali åldern som fortfarande utspelar sig, den s.k hare krsna sankirtan religionen. Ni kanske undrar varför jag kallar Sri Advaita Acarya ansvarig för utdelandet av prema, Gudskärlek till alla människor, eftersom Sri Caitanya Mahaprabhu brukar tilldelas den äran. Det var genom Sri Advaita Prabhus oändliga vänlighet och omtanke för den lidande mänskligheten som Han invokerade nedstigandet av Sri Caitanya genom offringar av Ganges vatten och Tulasiblad. På samma sätt som någon guidar en törstig man förlorad i en öken till en oas, är denna guide lika viktig som oasen själv. Så förtjänar Sri Advaita Acarya att kallas den mest storsinta Gudspersonligheten, för att det var Han som var orsak till Herrens uppenbarelse.

Eftersom jag är initierad i Advaita–parivara, lärjunge traditionen som härstammar från Sri Advaita Acarya, så har min guru ålagt mig att förhärliga Honom utanför Indiens gränser. Över hela världen besjunger människor Sriman Mahaprabhu och Shri Nityananda, men hur uppskattas och ihågkommes betydelsen av Advaita Prabhus roll i att etablera denna underbara Hare Krsna religion av gudomlig kärlek?

Mina historiska källor till denna skrift är Laudiya Krsna dasas ’Balya Lila Sutram’ 1, Sri Ishana Nagaras ’Advaita Prakasha’2 , Shri Haricarana dasas ’Advaita Mangala’3, Khanda-vasi Shri Nityananda dasas 4 ’Prema Vilasa’, Srila Kavi Karnapuras ’Caitanya Candrodaya Natakam’ samt givetvis, Sri Caitanya Bhagavata och Sri Caitanya Caritamrita.

_________________________________________________________________________________

________________________________________________________________________________

På samma sätt som Herren Sadashiva, den trancendentala gestalten från Vaikuntha som är källan till alla andra former av Shiva i de oräkneliga universa i den materiella världen, såg att den förskräckliga Kali tidsepoken raderade alla gudomliga kvaliteter hos människan. Så blev Han fylld av medlidande. Efter många samtal med gudinnan Yogamaya, satte Han sig ned på stranden till Orsaksoceanen, där Maha Vishnu ligger i sin mystiska dvala. Den storsinte, alltid glädjefyllda yogin satte sig ner i yoga asana och började praktisera yoga. Efter 700 år av askes uppenbarade sig den Universiella Gudomen Mahavishnu för Honom. Den femhövdade Shiva utbrast då i oefterhärmeliga hyllningar till Mahavishnu, som svarade: Min käraste Sadashiva! Varför försöker du blidka mig med sådan svår självtukt?

Du och Jag är ett! Det som skiljer oss är endast formen! Sadashiva svarade: Min kära Herre, om Du bemyndigar inte Mig till att förlösa den lidande mänskligheten, hur ska Jag klara det? Då omfamnade Mahavishnu Sadashiva och där och då antog De en förunderlig strålande gyllene form som de skulle uppenbara sig som, ropandes 'Krsna! Krsna!

En gudomlig röst från himlen ekade således:"Lyssna!, O Mahavishnu! Först ska Du nedstiga i Labha devis sköte i denna form- senare kommer Jag att personligen att nedstiga i Nadiya. Du kommer att finna mig i Sacis och Jaganathas hus. Balarama och alla andra hängivna kommer också att ta födsel där för att förlösa de bundna själarna"

När Han hörde detta blev Mahavishnu ett med Shiva och tillsammans intog de Labha devis livmoder i Shantipura.

Labhadevi var en asketisk, kysk och andlig kvinna, fru till Tarka Panchana Kuvera Acharya, och dotter till Mahananda Vipra.

Kuvera Pandita, Advaitas far, var en lärd brahmana från Bharadvaja dynastin, en expert i utförandet av vediska eld riter, dessutom var han lärd i Veda böckerna. Han levde i Sri Hatta distriktet i nuvarande Bangladesh, i en by som hette Lauda, hans far var Chakadi Pandita. Hans förfader Narasingha Nadiyala var en s.k srutidhara ( en som kan memorera det som hörts ögonblickligen), dessutom var han så lärd att han kunde fungera som rådgivare till Sri Ganesha Raja, i det att han, Rajan, kunde störta den muslimske Kejsaren i Bengalen, genom att avsätta och döda honom.

I sin tidigare födsel var Kuvera Pandita himlarnas skattmästare, Guhyaka, folkets överhuvud, eller de spöklika efterföljarna till Herren Shiva. Eftersom han var en lojal lärjunge till Herren Shiva, och Dhanapathi Kuvera hade utfört askes med hjälp av mantras för att få Shiva som sin son. Shiva välsignade  Kuvera genom att göra honom till sin fader på Jorden när han tog födsel som Sri Advaita Acarya. Detta har Srila Kavi Karnapura uttrycksfullt lagt fram i sin Gaura Ganoddesha Dipika (81-85)

”Mahadevas vän Kuvera, Guhyaka folkets ledare, uppenbarade sig i Gaura –lilan som Advaita Prabhus far Kuvera Pandit. Tidigare på Berget Kailasa, där all perfektion och framgång finns närvarande, utförde Kuvera som är så kär för Shri Shiva, japa (recitation) av den store Shivas-mantra, (’Om namah S’ivaaya’), varpå den nådefulle Shri Shiva talade:

”Acceptera en välsignelse från Mig”. Sålunda bad Kuvera om följande välsignelse:”Vänligen bli min son (i Gauras lekar). Sålunda tillfrågad, svarade gudarnas gud och mästaren bland alla de som ger välsignelser följande till Kuvera: ”I ditt nästa liv kommer jag att ta positionen som din son”På så vis uppnådde Kuvera en makalös välsignelse. När tiden var mogen, blev han Advaitas fader genom Herren Shivas önskan.

Kuvera Pandita var den kungliga rådgivaren till ( raja-pandita) till Kung Divyasingha av Shri Hatta.

Innan Shri Advaita nedsteg i egen person var Kuvera fader till sex söner: Lakshmikanta, Shrikanta, Hari-harananda, Sadashiva,Kushala, och Kirtichandra. Dessutom fick han en dotter som var en inkarnation av Ganga, hon levde endast under en kort tid. Av de sex sönerna, tog fyra sannayasa (munklöfte) och reste till heliga platser. De andra två blev familjefäder, och deras generationer lever fortfarande i nuvarande Bangladesh.

Kuvera Pandita blev väldigt sorgsen att så många utav hans söner lämnade hemmet, sålunda sa han upp sig från Kung Divyasinghas tjänst. Kuvera och hans fru begav sig till charmerande Shantihpura i West Bengalen, väl där utförde de askes på Gangas strand. Efter en tid noterade Kuvera tecken på graviditet hos sin hustru, och utförde Narayana-puja med allehanda ingridienser. Han bjöd brahmanas, de fattiga och blinda på mat. Just då emottog han ett brev från kungen och därefter återvände de hem igen. Han levde i Nava Grama Laudas distrikt, där kung Divysingha regerade.När Kuvera och hans fru anlände till Navagrama blev de ärade av lokal befolkningen. Dessutom var Kungen glad över att återse Kuvera Acarya efter dennes längre frånvaro och frågade honom: Lyssna på mig! O Tarka Pancanana! Säg mig, är allt bra med dig? Varför höll du dig borta så länge? Din helgonlika närvaro är en källa till glädje för mig- utan dig känns hela mitt kungarike vara tomt.

Kuvera Acharya svarade:O konung du är en ocean av nåd. Du är alltid tillgiven brahmanas. Jag uppehöll mig på en helig plats vid Gangas strand- det var en charmerande plats som påminde om paradiset! Det fanns ingen önskan i mig att lämna den platsen, trots det återvände jag hit för att du ville det. Genom Herrens nåd föddes ännu ett barn, som är ödet förkroppsligat. Kungen sade: Ni har fött ett barn på en helig plats, och jag är säker på att denna gång blir det framgångsrikt. Försök att glömma era tidigare sorger och åkalla Herren- genom Hans nåd får ni en underbar son. De två männen diskuterade länge, just då dök en brahmana astrolog upp. Astrologen sade:”Lyssna, O ärbare visman, du kommer att få en gudomlig son, om detta finns inga tvivel. Han kommer att få ett långt liv, med stor insikt i urkunderna. Jag förutspår Honom sprida den rena religionen vitt och brett. Efter att talat sålunda försvann han. Senare sökte kungen astrologen men förgäves, han var borta. Alla närvarande diskuterade den enastående förutsägelsen med varandra- ”Så vitt vi kan förstå kommer en gudsperson att nedstiga här!”Kuvera Acharya var väldigt nöjd med astrologens förutsägelse. Väl hemma berättade han allting för sin fru Labha. Labha sade:”Herrens ära är obegränsad- genom Hans nåd är våra motgångar nu förbi. Vismännen säger att alla riktningar blir lyckobringande för den som är hängiven till Vishnu. När han hörde detta, svarade den lärde och luttrade Kuvera Acharya: Käraste, detta är sant, och bekräftas av Vedas. Alla gudar tjänas av den som är hängiven Vishnu- all perfektion uppnås och bundenheten till maya bryts. Därefter utförde Kuvera en puja till Vishnu med diverse ingridienser, och delade därefter ut Vishnus prasada till brahmanas och tyg till de blinda, de fattiga och funktionshindrade.

Lyssna nu till en enastående historia: En gång, mot slutet av natten,hade Labha Thakurani en föunderlig dröm i vilken hon såg formen av Harihara (Vishnu och Shiva kombinerade) inne i lotusformen av sitt hjärta. Alla riktningar var upplysta av strålglansen som spred sig från Hans kropp. Han utförde hari sankirtan med en ljuv stämma och dansande gråtande med uppsträckta armar, Han var omedveten om omvärlden. Han basunerade hare krsna så högt att Yamaraja, solens son ( som straffar syndare) kom till Honom och beskådade den vackra form som Hari och Hara kombinerat, och som var lika attraktiv som Gauri (Shiva-Parvati). Hans fängslande kroppsliga lyster utmanade strålningen av miljoner solar- vem är i stånd att beskriva en sådan skönhet? Gåshud framträdde på Hans hud när hare krsna namnen ljöd från hans mun, tårar flöt från hans ögon som Ganges strömmar, Hans kropp svajade av ren kärleksfull extas och ibland ökade Han flödet av prema genom att dansa.

Betraktande denna enastående form, ärade solens son (Yama) med raklång utsträckt kropp i vördnad de ärevördiga bönerna. Med sammanslagna handflator sade han mjukt: ’Lyssna, O Herre, nu är det Kalis mörka tid-och det är anmärkningsvärt att du har nedstigit i denna tid. Bara de ser dig, kommer syndarna att bli befriade och kommer ej längre ha makt. Därför, min Herre, avlägsna dig och lös sålunda din tjänares dilemma.”

När Han hörde denna vädjan, svarade den lätt leende Herren Yama:

”Var lugn- du misstar dig. Bryr dig inte om den djupa smärtan hos de som syndar? Kunniga sadhus (vismän) lider när de ser andra lida. Om du säger att alla varelser är förutbestämda att lida under återverkningar av sina egna handlingar-vem har kraften att klippa banden till karma?’ Då ska jag säga detta: Täckta av maya eller illusion, vet de ej vad som är i deras eget intresse-de anser extern sinnesnjutning vara gynnsam. En person knuten till världsligt familjeliv är som en sjuk man som insjuknar när han tar verkningslös medicin. Kalis folk är speciellt vilselett -de virvlar runt i skogsbranden av djup tragedi. När Mitt sinne ser det outhärdliga lidandet hos de bundna själarna kan jag inte få sinnesro. Då tog jag fram denna lösning: Detta maha mantra pulvriserar all bundenhet till fruktbärande handlingar dessutom manar den till ren kärleksfull tjänst till Krsna. Genom att undervisa de bundna själarna detta transcendentala harinama kommer Jag att befria och bemyndiga syndarna. Av denna anledning stiger Jag ned. De visa kommer nu att sjunga om den välsignade Kali åldern.

Dessutom har Jag en till lösning:” Med bestämdhet kommer jag att orsaka att den Ursprungliga Gudspersonen nedstiger tillsammans med sina eviga följeslagare. Det här landet kommer att bli översvämmat av en stor våg av ren gudskärlek. Ej heller kommer ditt inflytande att avta, för de som hädar och ateisterna kommer inte att bli räddade. Efter att ha hört detta, återvände Yamaraja till sitt eget område.

Labha vaknade upp och berättade för sin man om sin underbara dröm. När Kuvera Pandita hört om drömmen blev han förundrad. När tio månader passerat av Labha devis graviditet in i månens ljusa period, i Magha månaden (Januari-Februari) 1434 A.D., en dag som också kallas Makara Saptami, så uppenbarade sig Herren. Dagen till ära tog alla kvinnor ett heligt dopp i Ganges, och delade ut gåvor i välgörenhet under det att de sjöng Haris heliga namn och de ljudade hulu-dhvani (10). Glädjen i de heligas hjärtan ökade, och ingen kunde förstå varför.

10 Gälla ljud som hindu-kvinnor, speciellt de från bengalen,som frammanas genom att snabbt föra tungan vertikalt fram och tillbaka.

”I månens sjunde fas i den ljusa tiden av månaden Magha, uppenbarade sig en stor glädjeocean. I detta glädjefulla ögonblick steg Advaita månen upp ur den välsignade Labha devis moderliv.

”Fylld av glädje gav Kuvera Pandita bort många gåvor till brahmanerna och till de fattiga, sedan gick han försiktigt in i det rummet som hans fru låg i, hans hjärta blev lugnt när han såg sin sons ansikte.

”Nava Gramas innevånare kom springande och samtalade sinsemellan: Vem vet vad slags fromma gärningar Kuvera Mishra har utfört för att få ta emot en sådan juvel till son trots sin höga ålder?”

”Den dolda gudaskaran lät det strömma blommor ned på ett makalöst vis, och det hördes seger rop runtom i världen, sålunda sjunger Ghanasyama denna lyckobringande sång”

”I månfasens sjunde dag i månadens ljusare hälft under Magha (January-February), vid ett ypperligt lyckobringande skede, uppenbarade sig Herren Advaita för att skingra Kali ålderns galenskap”

”Folk kom springande till Kuvera Pandits hus för att få skåda babyn, glädjen vid åsynen av honom frammanade gåshud, i jublet hördes jaya jaya

”Hänförda barder galna av extas sjöng och diktade om babyns storhet, och högburna musikanter spelande på många instrument. Dansarna framförde nya danser i rytmen av thai ka taka taka thon. Narahari (Chakravarti) dasa säger: ”Vem kan beskriva Herrens födelse lekar?”

(Enligt Bhakti Ratnakara,: 1751-1766).

När babyn var sex månader gammal kallade Kuvera till sig sin familjepräst, som var en ättling till Shandilya Muni, och döpte då Honom till ”Kamalaksha” (Den Lotusögde)

Han sa också: ”Alla skrifter är eniga i att Bhagavan är advitiya ( unik, enhetlig eller omatchad), därför ska Han bli känd som Advaita.”När Kuvera Acharya fick höra detta gav han glädjefyllt donationer till brahmanerna, som välsignade babyn genom att lägga händerna på Hans huvud.

Labha-devi var överlycklig och gav många gåvor till prästerna.

När Kamalaksha hade fyllt fem år placerade kungen genom brahmanerna en krita i barnets hand (en ceremoni som markerar början på ens utbildning) under ett lyckobringande ögonblick, och inom en månad lärde sig Herren varna mala ( det Vediska alfabetet).

Caitanya Caritamrita (Adi 1,13 och 6,5 säger att Han kallas Advaita därför att Han inte är skild från Herren Hari- advaitam harinadvaitad.